Frågan förutsätter att begreppet är väldefinierat – men så är inte fallet. ”Gud” kan syfta på allt från en personlig skapare till ett opersonligt kosmiskt medvetande – eller något rent symboliskt. Utan en tydlig definition går det inte att avgöra vad frågan egentligen innebär.
Om ”Gud” dessutom definieras på ett sätt som gör existensutsagor omöjliga att ifrågasätta eller pröva, blir frågan filosofiskt ointressant och vetenskapligt irrelevant.
Det är visserligen sant att frånvaro av bevis inte är bevis för frånvaro. Men det förändrar inte det epistemologiska grundvillkoret: Den som hävdar att något existerar har bevisbördan.
Så: frågan om Guds existens är inte bara svår att besvara – den är också ofta behäftad med begreppsförvirring, argumentationsfel och logiska felslut. Den är ofta meningslös och alltid beroende av tolkning. Det är inte en fråga om fakta, utan om tro.
